Läste, åt min medhavda makrill i tomatsås på knäckebröd o lite riskakor och frukt. Läste en massa i en bra bok.
Alla tågstopp var skitlånga. Sen kom det poliser o kollade passen 2 ggr. Efter 5 tim var vi iaf i BEOGRAD som det heter på serbiska. Skulle följa hostlets anvisningar och ta tram nr 2 från framsidan av tågstationen, skulle ta 10 min typ... weellll....
Först var alla dörrar låsta på det som såg ut som huvudingång. Skulle gå runt när jag såg en polis med stort vapen. Blev lite skärrad av vapnet men han var vrålsnygg och log när jag var på väg åt det hållet så jag fortsatte gå ditåt för att gå runt och då ställde han frågan jag ville höra "Can I help you?" med ett fett smajl. Så jag sa ja och frågade om han var singel. Näää bara skojar såklart! Jag frågade honom om trammen och han visade var jag ska gå och sa med sin charmiga brytning "There. Door. In. Left. Tram." Jag sa tack och gick iväg. Kom till tramstoppet. Där var typ 4 linjer på den sidan gatan och fler på andra sidan och ännu fler på andra sidan korsningen. Naturligtvis körde nummer 2 preciiis. Men då kom jag på att den kör ju åt andra hållet med så då kanske jag står på fel sida. Och ja så var det, frågade en som faktiskt pratade engelska (ingen engelsk skylt så långt ögat når varken på tågstationen eller tramstationen). Gick dit och väntade tålmodigt i den stekande solen (fanns ingen skugga där) på nummer 2 medan 7, 9, 10 och 13 körde förbi flera gånger om. När 3 nummer 10 åkt förbi såg jag en liten papperslapp på väntkuren där det stod nåt på serbiska med siffrorna 2 och 10 så jag frågade en dam om hjälp. Tydligen är 2an inställd idag och ersätts av 10. Tog en bra stund innan nästa kom och hade redan stått där säkert 45 min. Fick reda på av den snälla damen via en ung tjej som kunde engelska att jag skulle hoppa av efter 3 stopp och sen ta buss 5a. Hoppade av där de sa och gick till busshållsplatsen där en tjej stod. Där satt en lapp. Frågade tjejen vad det stod och japp. 5a inställd. Så jag bara gick i spårvagnsspårens riktning och hoppades på det bästa. Var gråtfärdig vid det laget för det är en stor stad som ser skig ut i utkanterna. Spårvagnen såg ut som att den borde gått i oension för ett tag sedan (se bilder!) och trottoarerna var rejält gropiga och med höga kanter - asjobbigt att gå med resväska! 😈
Frågade några som inte pratade eng om de kunde hjälpa mig men ne. Hittade tillslut en supersnäll kvinna som inte bara berättade hur jag skulle gå utan följde mig en bit tills jag var på gatan vid nr 34 och jag skulle till 75. Hittade hostelet och kom in och kändes som en liten familj! Helt awesome och en kille som jobbade där stod o lagade mat till alla(man kommer typ in i köket som e bakom en bardisk från hallen så man ser det direkt). Blev bra mottagen och kunde joina middagen för 500 dinar (typ 34 kr). Den maten var lätt det bästa på hela dagen och typ det bästa jag ätit på resan så långt! Särskilt korven var grymt god och jag äter inte ens korv i vanliga fall! Vi var runt 10 pers som åt ihop uppe på terassen. Så gott så ingen kunde prata förrän vi ätit upp! Supertrevliga allihop, mest amerikaner. Särskilt en som jag pratade med heeeela kvällen. Efter maten drack vi serbisk öl och sen gick vi till en mysig bar där jag drack en piña colada. Sen gick vi till partybåtarna, en lång promenad. Det var lite för galet för mig så jag och x gick tillbaka. Klockan var 2.30 när vi kom tillbaka. Träffade tre danskar på rummet som insisterade på att prata danska med mig och efter ett tag hade jag vant mig att förstå dem. Den långe somnade först och snarkade så roligt att jag skrattade. Aldrig hört nån snarka så! Sov gott med öronproppar men det var asvarmt och sängen åkte åt alla håll när man rörde på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar